Min första tanke var att göra en transsexuell tjej som står och precis ska ta första steget till övergången. Transsexuella människor som inte har övergått har det väldigt jobbigt eftersom de känner att deras kropp inte har samma kön som sinnet. Det är en svår känsla att förmedla men jag försökte genom att rynka hennes panna och få henne att se lite bedrövad, besviken och ledsen ut. Sedan satte jag bandage runt hennes bröst och en sax i hennes hand som att hon höll på att klippa av sitt hår för att visa att hon var transsexuell. Jag jobbade i blyerts och sedan redigerade bilderna i min telefon lite för att göra dom mörkare och ledsnare. Känslan jag försökte förmedla är en slags ensamhet och känsla av att inte passa in i sig själv. Att alltid känna att man inte är i rätt kropp måste vara så jobbigt för det finns ingenstans att rymma, man kan inte komma ut ur det utan att byta kön.
Jag skulle inte vilja vara i min tonårings plats eftersom jag är väldigt glad över att ha turen att bli född i rätt kropp. En tjej som jag kan inte ens förstå hur svårt det är eftersom jag inte någonsin har känt mig som något annat än tjej, jag har aldrig trott jag är kille eller varit i en killes kropp. Jag tror knappt att det finns något som kan jämföras med det.
jag valde att sätta min tonåring i sitt rum eftersom det är där man oftast känner sig säkrast som tonåring. När man är själv och i sitt rum vågar man ta initiativet att göra saker man behöver. I detta fallet ta ett steg mot sin övergång.
Jag känner att min bild blev bra. Jag kunde gjort hennes/hans ansikte lite mer maskulint så det hade varit lättare att förstå vad som faktiskt hände i bilden genom att man fick intrycket av att tonåringen var en kille. Det konstiga är att det var ansiktet som gick bra också , jag tyckte att jag fick till skuggningen bra och att det såg realistiskt ut även fast jag hade önskat det sett mer maskulint ut.
alva antonsson 